Am I dreaming - Chapter 15
När jag stog och tiitade på killarna när dom stog på scenen så fylldes jag med lycka. Men det var fortfarande något som saknades. Jag har alltid viljat uppträda inför flera miljoner fans, men det skulle aldrig hända, eller? Jag vill känna känslan av att stå i rampljuset. Sjunga en låt som ingen annan sjungt förut, som är gjord för mig. Få stå där uppe och få spela gitarr. Att få sjunga den där speciella låten. Skulle det någonsin hända mig? Det är nog bara en på miljonen att jag får chansen att göra det jag älskar mest.
Killarna hade precis sjungt färdigt sista låten och gick nu gåendes mot mig.
- Hi babe! sa Harry och pussade mig lätt på munnen
- Hey, you guys were great!
- Well thanks! So we know you love to sing and we just said to the fans that we have a surprise for them! Guess what the surprise is? sa Louis och log stort
- Why would I know, you haven't told me? sa jag, jag måste ha sätt ut som ett stort frågetecken
- You! sa han och pekade på mig
- What me? No, no no! sa jag snabbt, även fast jag ville så kändes det fel
- I'm not ready, I don't know what to sing!! skrek jag nästan
- Eyy just chill, it's gonna go great! Sing one thing, you sing it so good! sa Harry och kramade om mig
- Okey, I'm gonna do this! sa jag och började små hoppa
- Just go up on stage and show them how good you are! sa Harry och så gick jag upp på scenen.
När jag kom ut till rampljuset, kom den känslan jag väntat på. Den var bättre än vad jag trodde den var. Det blev nästan lite tyst i publiken när dom såg mig, alla stirrade verkligen. Okej Isabelle, det är nu eller aldrig.
Jag visade bandet att dom skulle börja spela och snart tog jag första tonen.
''I've tried playing it cool. But when I'm looking at you....'' det flöt på och när jag kom till refrängen bröts tystnaden och alla började sjunga med. Wow, det är här jag hör hemma. Mitt på scenen, i rampljuset.
Sista ackordet spelades och applåderna och skriken kom. Jag tackade och gick sedan av secenen.
- Oh my god! That was the most amazing thing I ever done! Thank you, thank you, thank you! sa jag och kramade om alla i en gruppkram
- No worries! sa Liam
- You were great! sa Zayn
- Thanks! So should we party? I'm sooo in a mood of doing that! jag kunde inte hjälpa att jag log som ett fån
- Stop with that creepy smile! sa Harry och höll sina händer framför mitt ansikte
- Haha, lol! But seriously can we go now?
- Sure, after you! sa Niall och visade med händerna
3 dagar senare
Väckarklockan ringde, jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Idag var det uttagning till basketlaget i skolan. Jag var sjukt nervös, jag hade ingen anning om hur bra eller dåliga dom var. Tänk om det var någon som skulle vara sjukt mycket bättre än mig? Nu sitter inte jag och säger att jag är bäst, jag vet bara vad jag kan och är bra på. Att få spela point guard, alltså den som tar upp bollen är inte det roligaste. Om jag skulle få positionen som shooting guard skulle jag bli riktigt glad. Det är väl det jag är bäst på, när jag spelade hemma i Sverige så vann jag alltid alla skott tävlingar och på matcher snittade jag 5 treor på match.
Jag gick upp ur sängen, satte på mig träningskläder och satte upp håret i en hästsvans. Att sminka sig var ingen idée, jag skulle ändå duscha efter. Dags för frukost då, tänkte jag.
Det fick bli fil och flingor och ett glas juice. Snabbt fick jag i mig det och sprang sedan upp till rummet för att hämta basketväskan där jag hade boll, vattenflaska och skor. Eftersom alla var borta så fick jag ta bussen, inte något jag gillar. Jag vet inte varför, men det är jobbigt med allt folk runt om kring, jag har dock inte klaustrofobi. Det är bara det att det känns som folk stirrar och kritiserar en. Jag skyndade mig till bussen eftersom den skulle komma om 2min och det tog min 1 och en halv minut att ta sig dit. Det är extra jobbigt att springa när man har en tung väska på släp.
Jag hann precis i tid innan busschauffören stängde dörrarna.
- Excuse me, were do you get off if you're going to the International School of London? frågade jag han som körde bussen, han var typ runt 50 år och hade nästan på gränsen till grått hår.
- The bustations name is the same! sa han och log mot mig
- Thank you! sa jag och satte mig på en plats längst bak i bussen.
Efter en kvart kom den busstation så jag klickade på ''stanna'' och hoppade sedan av.
Att hitta till skolan var inte svårt, den var väldigt synlig och eftersom jag går här så hittar jag i det här området.
När jag kom in i hallen var det några tjejer som redan hade kommit. Även coachen var här, hoppas bara han är bra nu. Jag gick till bänkarna för att sätta på mig skorna. När det var färdigt tog jag bollen och började skjuta på korgen. Medans jag höll på, droppade tjejer in hela tiden.
Coachen blåste i visselpipan och alla ställde sig på bas linjen eller så kallad ''baseline'' på engelska.
- Hi everybody, I'm coach Dylan and I will do exercises with you and then judge you. We gonna have 3 training sessions these 3 days that's coming. Today we are gonna divide you in to 2 groups so remember them because you're gonna be in that one these 3 days. Today we're gonna focus on some mote easy stuff like shots and different types of lay-ups that you may have use of in games. Day 2, little more tougher like defence. And day 3 I think you gonna like the most, you're gonna play games so we can see how you play against people. And ofcourse we gonna look if you learnd something under these practises. After 3-5 days you will know if you made the team! So good luck! sa han
Vi delades in de 2 grupperna och sedan började vi köra. Jag hamna i grupp 1 och där skulle vi börja med lay-ups. När jag körde fick jag sån energi, jag hade saknat känslan så himla mycket. Så när jag körde tog jag i allt vad jag hade och visade dom hur bra jag var. Ett plus i kanten var att hemma i Sverige hade vi kört de här typerna av lay-ups förut så jag kunde väldigt bra och en till grej var att coachen berömde mig hela tiden, bra start asså!
Efter kanske en halvtimme-40min var vi klara med det och sedan gick vi in på skott. Även det gick grymt bra, massa beröm som innan också. Efter 3 timmar var vi klara med allt och vi kunde gå till omklädningsrummet och duscha. Harry hade lovat att hämta upp mig så det var skönt, slippa ta den där himlans bussen. Efter ca. 40min var jag klar för att gå ut till Harry som satt i bilen. När man går ut går man genom hallen så jag fick göra det. När jag kom in där så var han här inne, han satt på läktaren och såg lika snygg ut som vanligt.
- Hey you there, curly hair! sa jag och log
Han tittade upp från mobilen och såg mig stå nedanför läktaren på planen. Han ställde sig upp och började gå ner.
- Hey hottie! sa Harry och kysste mig på läpparna
Medans tog han min boll som jag hade under armen och började studdsa mot korgen för att sedan göra en lay-up.
- Wow, you're like a pro! sa jag och sprang för att ta bollen från honom.
Vi började leka runt lite och larvade oss tills coachen kom och ville snacka med mig. Jag kunde inte tyda om han var arg eller glad men det lär vi väl se snart.
- So I just wanted to say, if you keep up what you're doing you gonna get the spot for sure! You are a really good player and I would be glad to have you on the team! sa han och skakade min hand+ett leénde. Kan det bli bättre eller? Ett av dom bästa lagen i Storbrittanien och han vill verkligen ha mig! Näääääz!
- Harry, Harry, Harry! ropade jag och hoppade som en galning fram till honom
- Guess what the coach just said?? frågade jag med en exalterad röst
- Tell me!
- He said that if I keep up with what I'm doing I'm gonna make the team!!!!!! skrek jag nu
- Oh my god! That's so good news! sa han och bärde upp mig i luften medans han snurrade runt
Dag 2
Träningen skulle precis börja, idag var det dags för det värsta. Försvar. Jag gillar verkligen inte det, eller det beror på vad det är för typ, zon är kul men helplanspress suger om det är man, man. Men tiden gick fort så det var inte så farligt. Den träningen var inte lika lång som igår så vid 3 tiden drog jag till studion i mina ''fräscha'' basketkläder och svett. Jag klev på bussen och åkte mot studion, killarna jobbade tydligen på lite nya låtar och Harry ville att jag skulle komma och lyssna när han spelar in sina solon. När bussen stannat, gick jag av och sedan bar det av mot studion.
När jag väl kom dit så stog det några fans utanför, jag trängde mig fram och en kille öppnade dörren åt mig. Vi hade träffats förut så han kände ju såklart igen mig, jag menar jag är ju Harry Styles flickvän. Ganska svårt att missa.
- Hi guys! sa jag när jag kom in genom glasdörren
- Hi sweetie! You look... ehh... sweaty! sa Harry och pussade mig på kinden
- Ha-ha you're so funny! But whatever, so what are you doing?
- Just chillin, exept Harry who has to record now! sa Louis och log mot mig
Jag kom då på att jag inte snackat med Louis så mycket över huvudtaget. Jag satte mig brevid honom och så började vi snacka lite. Harry jobbade på sången medans vi andra satt och spelade tv-spel och käkade lite godis.
Kvällen började närma sig och killarna var nästan färdiga i studion. Dom senaste 2-3 timmarna hade jag suttit och skrivit på min uppsats som skulle vara inlämnad om 1 vecka. Jag var nästan färdig men jag vill att någon ska läsa så personen kan rätta, lägga till, ta bort osv. i den.
Dag 3
Vi hade precis delats in i lag, mitt var helt okej. Men som tur skulle vi byta lag lite då och då, för att man ska få spela med olika personer. Vi startade med lite uppvärmning, innan vi började köra matcher. Först körde vi 3-3 och sen sista timmarna körde vi 5-5. Gud så kul det var, jag tittade åt coacherna lite då och då och såg då att dom skrev grejer. Lite nervöst var det väl lite, men att coach Dylan sa ju att om jag fortsatte som jag gjort så skulle jag klara det galant. Och jag hade ju faktiskt gjort saker på matcherna, vi lärt oss under träningarna.
Det var 5min kvar av sista matchen innan vi skulle sluta. Nu gäller det att ta ut på all energi, visa hur det ska se ut när man tar i. I slutet av träningen fick vi veta hur det gick och jag vann alla matcher med lagen jag varit med. Yes, så jävla bra! Jag tog av skorna och la ner allt i väskan, innan jag satte mig i bilen som stog och väntade på mig utanför. Ni kan ju gissa vem det var, Harry.
- So I was thinking, a nice dinner tonight at my place?!
- I'm so sorry Harry, but I'm so so tired. But tomorrow, I promise! var det sista jag sa innan jag gick ur bilen som stog utanför mitt hus nu
När jag kom in i mitt rum slänge jag mig på sängen och somnade direkt. Hur mycket klockan var, vet jag inte men jag kan gissa på att den inte var så värst mycket. Men när man är så trött, är det svårt att kontrollera sig ifrån att inte somna.
Herregud vad jag är dålig! Jag lovar att bli bättre! Men här är i alla fall en längre del!
Och Ilse du kommer komma in mer i novellen. Det är svårt att få med en person så mycket direkt.
Killarna hade precis sjungt färdigt sista låten och gick nu gåendes mot mig.
- Hi babe! sa Harry och pussade mig lätt på munnen
- Hey, you guys were great!
- Well thanks! So we know you love to sing and we just said to the fans that we have a surprise for them! Guess what the surprise is? sa Louis och log stort
- Why would I know, you haven't told me? sa jag, jag måste ha sätt ut som ett stort frågetecken
- You! sa han och pekade på mig
- What me? No, no no! sa jag snabbt, även fast jag ville så kändes det fel
- I'm not ready, I don't know what to sing!! skrek jag nästan
- Eyy just chill, it's gonna go great! Sing one thing, you sing it so good! sa Harry och kramade om mig
- Okey, I'm gonna do this! sa jag och började små hoppa
- Just go up on stage and show them how good you are! sa Harry och så gick jag upp på scenen.
När jag kom ut till rampljuset, kom den känslan jag väntat på. Den var bättre än vad jag trodde den var. Det blev nästan lite tyst i publiken när dom såg mig, alla stirrade verkligen. Okej Isabelle, det är nu eller aldrig.
Jag visade bandet att dom skulle börja spela och snart tog jag första tonen.
''I've tried playing it cool. But when I'm looking at you....'' det flöt på och när jag kom till refrängen bröts tystnaden och alla började sjunga med. Wow, det är här jag hör hemma. Mitt på scenen, i rampljuset.
Sista ackordet spelades och applåderna och skriken kom. Jag tackade och gick sedan av secenen.
- Oh my god! That was the most amazing thing I ever done! Thank you, thank you, thank you! sa jag och kramade om alla i en gruppkram
- No worries! sa Liam
- You were great! sa Zayn
- Thanks! So should we party? I'm sooo in a mood of doing that! jag kunde inte hjälpa att jag log som ett fån
- Stop with that creepy smile! sa Harry och höll sina händer framför mitt ansikte
- Haha, lol! But seriously can we go now?
- Sure, after you! sa Niall och visade med händerna
3 dagar senare
Väckarklockan ringde, jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Idag var det uttagning till basketlaget i skolan. Jag var sjukt nervös, jag hade ingen anning om hur bra eller dåliga dom var. Tänk om det var någon som skulle vara sjukt mycket bättre än mig? Nu sitter inte jag och säger att jag är bäst, jag vet bara vad jag kan och är bra på. Att få spela point guard, alltså den som tar upp bollen är inte det roligaste. Om jag skulle få positionen som shooting guard skulle jag bli riktigt glad. Det är väl det jag är bäst på, när jag spelade hemma i Sverige så vann jag alltid alla skott tävlingar och på matcher snittade jag 5 treor på match.
Jag gick upp ur sängen, satte på mig träningskläder och satte upp håret i en hästsvans. Att sminka sig var ingen idée, jag skulle ändå duscha efter. Dags för frukost då, tänkte jag.
Det fick bli fil och flingor och ett glas juice. Snabbt fick jag i mig det och sprang sedan upp till rummet för att hämta basketväskan där jag hade boll, vattenflaska och skor. Eftersom alla var borta så fick jag ta bussen, inte något jag gillar. Jag vet inte varför, men det är jobbigt med allt folk runt om kring, jag har dock inte klaustrofobi. Det är bara det att det känns som folk stirrar och kritiserar en. Jag skyndade mig till bussen eftersom den skulle komma om 2min och det tog min 1 och en halv minut att ta sig dit. Det är extra jobbigt att springa när man har en tung väska på släp.
Jag hann precis i tid innan busschauffören stängde dörrarna.
- Excuse me, were do you get off if you're going to the International School of London? frågade jag han som körde bussen, han var typ runt 50 år och hade nästan på gränsen till grått hår.
- The bustations name is the same! sa han och log mot mig
- Thank you! sa jag och satte mig på en plats längst bak i bussen.
Efter en kvart kom den busstation så jag klickade på ''stanna'' och hoppade sedan av.
Att hitta till skolan var inte svårt, den var väldigt synlig och eftersom jag går här så hittar jag i det här området.
När jag kom in i hallen var det några tjejer som redan hade kommit. Även coachen var här, hoppas bara han är bra nu. Jag gick till bänkarna för att sätta på mig skorna. När det var färdigt tog jag bollen och började skjuta på korgen. Medans jag höll på, droppade tjejer in hela tiden.
Coachen blåste i visselpipan och alla ställde sig på bas linjen eller så kallad ''baseline'' på engelska.
- Hi everybody, I'm coach Dylan and I will do exercises with you and then judge you. We gonna have 3 training sessions these 3 days that's coming. Today we are gonna divide you in to 2 groups so remember them because you're gonna be in that one these 3 days. Today we're gonna focus on some mote easy stuff like shots and different types of lay-ups that you may have use of in games. Day 2, little more tougher like defence. And day 3 I think you gonna like the most, you're gonna play games so we can see how you play against people. And ofcourse we gonna look if you learnd something under these practises. After 3-5 days you will know if you made the team! So good luck! sa han
Vi delades in de 2 grupperna och sedan började vi köra. Jag hamna i grupp 1 och där skulle vi börja med lay-ups. När jag körde fick jag sån energi, jag hade saknat känslan så himla mycket. Så när jag körde tog jag i allt vad jag hade och visade dom hur bra jag var. Ett plus i kanten var att hemma i Sverige hade vi kört de här typerna av lay-ups förut så jag kunde väldigt bra och en till grej var att coachen berömde mig hela tiden, bra start asså!
Efter kanske en halvtimme-40min var vi klara med det och sedan gick vi in på skott. Även det gick grymt bra, massa beröm som innan också. Efter 3 timmar var vi klara med allt och vi kunde gå till omklädningsrummet och duscha. Harry hade lovat att hämta upp mig så det var skönt, slippa ta den där himlans bussen. Efter ca. 40min var jag klar för att gå ut till Harry som satt i bilen. När man går ut går man genom hallen så jag fick göra det. När jag kom in där så var han här inne, han satt på läktaren och såg lika snygg ut som vanligt.
- Hey you there, curly hair! sa jag och log
Han tittade upp från mobilen och såg mig stå nedanför läktaren på planen. Han ställde sig upp och började gå ner.
- Hey hottie! sa Harry och kysste mig på läpparna
Medans tog han min boll som jag hade under armen och började studdsa mot korgen för att sedan göra en lay-up.
- Wow, you're like a pro! sa jag och sprang för att ta bollen från honom.
Vi började leka runt lite och larvade oss tills coachen kom och ville snacka med mig. Jag kunde inte tyda om han var arg eller glad men det lär vi väl se snart.
- So I just wanted to say, if you keep up what you're doing you gonna get the spot for sure! You are a really good player and I would be glad to have you on the team! sa han och skakade min hand+ett leénde. Kan det bli bättre eller? Ett av dom bästa lagen i Storbrittanien och han vill verkligen ha mig! Näääääz!
- Harry, Harry, Harry! ropade jag och hoppade som en galning fram till honom
- Guess what the coach just said?? frågade jag med en exalterad röst
- Tell me!
- He said that if I keep up with what I'm doing I'm gonna make the team!!!!!! skrek jag nu
- Oh my god! That's so good news! sa han och bärde upp mig i luften medans han snurrade runt
Dag 2
Träningen skulle precis börja, idag var det dags för det värsta. Försvar. Jag gillar verkligen inte det, eller det beror på vad det är för typ, zon är kul men helplanspress suger om det är man, man. Men tiden gick fort så det var inte så farligt. Den träningen var inte lika lång som igår så vid 3 tiden drog jag till studion i mina ''fräscha'' basketkläder och svett. Jag klev på bussen och åkte mot studion, killarna jobbade tydligen på lite nya låtar och Harry ville att jag skulle komma och lyssna när han spelar in sina solon. När bussen stannat, gick jag av och sedan bar det av mot studion.
När jag väl kom dit så stog det några fans utanför, jag trängde mig fram och en kille öppnade dörren åt mig. Vi hade träffats förut så han kände ju såklart igen mig, jag menar jag är ju Harry Styles flickvän. Ganska svårt att missa.
- Hi guys! sa jag när jag kom in genom glasdörren
- Hi sweetie! You look... ehh... sweaty! sa Harry och pussade mig på kinden
- Ha-ha you're so funny! But whatever, so what are you doing?
- Just chillin, exept Harry who has to record now! sa Louis och log mot mig
Jag kom då på att jag inte snackat med Louis så mycket över huvudtaget. Jag satte mig brevid honom och så började vi snacka lite. Harry jobbade på sången medans vi andra satt och spelade tv-spel och käkade lite godis.
Kvällen började närma sig och killarna var nästan färdiga i studion. Dom senaste 2-3 timmarna hade jag suttit och skrivit på min uppsats som skulle vara inlämnad om 1 vecka. Jag var nästan färdig men jag vill att någon ska läsa så personen kan rätta, lägga till, ta bort osv. i den.
Dag 3
Vi hade precis delats in i lag, mitt var helt okej. Men som tur skulle vi byta lag lite då och då, för att man ska få spela med olika personer. Vi startade med lite uppvärmning, innan vi började köra matcher. Först körde vi 3-3 och sen sista timmarna körde vi 5-5. Gud så kul det var, jag tittade åt coacherna lite då och då och såg då att dom skrev grejer. Lite nervöst var det väl lite, men att coach Dylan sa ju att om jag fortsatte som jag gjort så skulle jag klara det galant. Och jag hade ju faktiskt gjort saker på matcherna, vi lärt oss under träningarna.
Det var 5min kvar av sista matchen innan vi skulle sluta. Nu gäller det att ta ut på all energi, visa hur det ska se ut när man tar i. I slutet av träningen fick vi veta hur det gick och jag vann alla matcher med lagen jag varit med. Yes, så jävla bra! Jag tog av skorna och la ner allt i väskan, innan jag satte mig i bilen som stog och väntade på mig utanför. Ni kan ju gissa vem det var, Harry.
- So I was thinking, a nice dinner tonight at my place?!
- I'm so sorry Harry, but I'm so so tired. But tomorrow, I promise! var det sista jag sa innan jag gick ur bilen som stog utanför mitt hus nu
När jag kom in i mitt rum slänge jag mig på sängen och somnade direkt. Hur mycket klockan var, vet jag inte men jag kan gissa på att den inte var så värst mycket. Men när man är så trött, är det svårt att kontrollera sig ifrån att inte somna.
Herregud vad jag är dålig! Jag lovar att bli bättre! Men här är i alla fall en längre del!
Och Ilse du kommer komma in mer i novellen. Det är svårt att få med en person så mycket direkt.
Kommentarer
Trackback
